.

Ja det går ju inte bra för tillfället.. Det kan alltid vara värre så jag tycker inte synd om mig själv, men som sagt det går ju inte direkt bra. Den senaste veckan = totalt oflyt för min del.

Vet inte ens var jag ska börja... Men från början av oturs veckan kanske är lämpligt ..?

På nyårsafton öppnade jag kylskåpet och då kom en 2 kg tung glasflaska flygande och attackerade min fot - det är fortfarande svullet och blått..

I måndags kväll blev jag matförgiftad och låg i magkramper och spydde från ca 24.00 till 06.45.. 07.00 fodrade jag hästarna = 15 minuters sömn!  TRÖÖÖÖÖTT
Under hela tisdagen var jag sådär äckligt seg..

Igår när jag och Rebecca skottade i containrarna med gödsel i snöstorm (det var massa snö och is som skulle bort för att de skulle kunna tömmas) så halkade jag oturligt och ramlade ner från containern och skrapade upp ena benet totalt. AJ

Idag slängde den vilda sopmaskinen av mig! (hade massa grejer i händerna och skulle stressad som jag var hoppa av den, fastnade med ena foten och stupade rakt ner i det överdrivet hårda betong golvet) Tog emot mig med en hand som skrapades upp och stukades rejält = blåå och svullen, kan knappt användas överhuvudtaget!

Skulle iaf envis som jag är se till att få de två sista ponnyerna motionerade, Morris gick bra att rida med en hand.. Men Kaka som blev skrämd i ridhuset igår var mer på tårna än vanligt, men jag orkade inte riktigt bry mig om det pga min onda kropp så jag tänkte "han slappnar av när jag har ridit några varv, det gör han ju alltid" men när jag väl kom upp så började ponnyn små bocka - inget direkt stort så jag var säker på att sitta kvar.. I ett cpskutt slog jag i min onda hand i sadeln, vilket gjorde fruktansvärt ont - hamnade i någon typ av egen värld och släppte allt fokus på ponnyn som precis då fick till en perfekt bakut spark och i en ofrivillig avstigning flög jag med ansikten före rakt ner i sanden och smart som jag är så tänkte jag "akta handen" och glömde bort att blunda vilket gjorde att jag nu har sand i både munnen och ögonen - vilket svider utan bara faan! Lyckades även bita mig i tungan så att det blödde massor och hjälmen trycktes ner och skrapade upp näsryggen, den vassa sanden gjorde detsamma fast på hakan och kinden.. (Skyller inte på ponnyn, det var inte hans fel.. Om jag hade varit normalt med så hade jag setat kvar.. Klantigt av mig)  

Nu är jag brutalt mörbultad i hela kroppen och försöker i vild förtvivlan blinka ut all sand ur ögonen.. Oflyt kallas det. 
*Suck*
Det kallas även ironi, när jag låg med ansiktet i sanden kunde jag inte låta bli att småskratta..

Mina 10 träningstider i helgen känns inte lika lockande idag som de gjorde igår.. Men det blir säkert lika kul som vanligt, fast med lite gnäll och gnöl förstås! ;)


Under dessa lite tunga dagar är jag extra glad över dom härliga minnena, EM - jag vill göra det igen!