.

Vilken dag det varit, super fint väder och mysiga hästar!

Var ute en sväng med lilla Beauty, vilket hon och mamma Sibell verkligen uppskattade!
Red min Dutch som var fin :) Motionerade även några andra av mina djur.
Hann även vara ute i några av mina pållars hagar och knäppa lite kort i solen, fina bilder blir det utomhus!







Jag är lite besatt av min pärla just nu så ni får leva med bilder på bara henne ;)
Imorgon får ni bilder på några andra!

Klockan 03.15 idag föddes Sibells lilla hjärta till världen, hennes namn blir Krack´s Beauty SN.
Eftersom en bild säger mer än tusen ord...









Visst är hon underbar!?

Då har det varit ännu en fredag och den har väl varit lik de flesta fredagar i mitt liv..
Har ridit lite, städat här hemma, borstat, mockat och fodrat... ja som sagt - det vanliga. Men var även ute med Rebecca och fotade några hästar i hagen eftersom det var så himla fint väder! Ni ska självklart få se bilderna och vi ska även ut och fota resten av djuren nångång i nästa vecka om det blir fint väder!!

Imorgon blir det inte mycket häst för min del, jag ska nämligen ha fest tillsammans med min morbror! Jag fyllde 20 år den 7/5 och han fyllde 40 den 8/5 så nu slår vi två flugor i en smäll och firar med "öppet hus".. Detta tar nästan hela dagen, det ska bli riktigt roligt!
Känns dock lite jobbigt att jag ska vara borta från Sibell så länge, hon kommer säkert se till att föla imorgon kväll bara för att liksom.. :S Hoppas dock att den lilla kan vänta och undvika att få födelsedatum 21/5..

Här får ni några bilder från idag på min dräktiga flicka!







Visst är hon fin min Sibell!? :)

Klockan bara går och går och går.. jämt! Tiden försvinner för mig varje dag och jag hinner inte blogga.. Jag vill men som sagt tiden räcker inte till.

Nu ska jag sova strax igen, innan det blivit en ny dag.. eller det är det redan om jag ska vara ärlig.. MEn solen har inte gått upp än så det räknas inte!

Har motionerat flera hästar under dagen och fixat lite annat smått och gott - inget jätte viktigt direkt men sånt som liksom måste göras.

Sibell får snart sitt lilla föl, inte många dagar kvar nu.. Och jag går konstant med andan i halsen, jag är så orolig för att allt ska gå bra! Men det är väldigt spännande oxå, är ivrig över att se hur den lilla ser ut!! :)

Nu väntar sängen, hörs imorgon!


Benji fyllde för övrigt 21 år idag! Grattis till han!!

Vi skulle vara i Danmark nu egentligen, men det blev ju inget med det som ni vet.. Men imorgon tar jag med Danny och åker till en regional liten tävling i Rappestad, inte som Danmark direkt - men det ska bli kul ändå :)
Rider Lätt B2 och Lätt A3 på förmiddagen och vi åker typ mitt i natten för att hinna dit.

Har joggat Dutch igår och idag, han har varit lite små vild men ändå duktig.. Det känns dock som om han är lite stel och knackig bak - men det är väl inte så konstigt med tanke på att såren läker för fullt..

Igår red jag och Rebecca ut på Morris och Rulle vilket gick fin fint! Jag hann även rida några fler djur och på kvällen var jag i Vilsta och hjälpte till att bygga dressyrstaketet till tävlingarna som de hade där idag. Trevligt :)

Nu måste jag sova, ska som sagt upp om några timmar för att knoppa och lasta hästen!
Natti


Danny i Hammarö.

Rådberg var ute och kollade igenom Dutch idag och magiskt nog så verkar Dutch nästan bra, inte riktigt såklart, men det kommer nog bli helt bra bara inom några veckor!! Inget brutet och korsbandet är inte av (vilket vi befarade)!! "Bara" klämskador, sårskador och slagen som ska läka ut nu och detta verkar gå riktigt fort för Dutch kropp! Jag vet inte vad man ska säga, mållöst tacksam! Rådberg sa att det är overkligt, vilket jag håller med om - sånt här händer inte. Det kallas nog magi!

Får nu sakta men säkert börja röra på Dutch igen och eftersom han inte kan gå ut i hagen direkt - (han är helvild och riskerar då att skada sig igen..) får jag sitta på honom!! :D
Jag ska nu jogga i några dagar, bara skritt och lite trav för att se att inget runt såren blir överansträngt och svullnar upp.. Han ska oxå ha vibrationsplattan som sitt andra hem, vilket han redan har haft de senaste dagarna - jag tror att detta hjälper mycket i hans rehabilitering!

Men bara detta att jag kan rida lite smått är ju otroligt, för 1,5 vecka sen var vi rädda för att det var år innan jag skulle kunna rida honom igen - om det någonsin skulle kunna gå..
Hur kan livet vara såhär, ena dagen upp som en sol, nästa ner som en pannkaka för att sedan vända rakt upp som en sol igen?

Jag är glad och lite smått chockad (igen), kan inte riktigt fatta att allt detta har hunnit hänt.. Det känns som allt det vidriga som hände söndagen den 1/5 bara var en hemsk mardröm - som det inte har inträffat i verkligheten överhuvudtaget. Trots detta vet jag ju att det gjorde det, jag fick använda alla mina krafter för att lyfta bort dörren som höll på att krossa mitt hjärta! Det är en händelse som kommer etsa sig fast i mitt minne under väldigt många år! 

 
Min prins i  Hästhagen.


Vi Tackar Lennart och Annika för hjälpen Dutch har fått under denna intensivt jobbiga tid, trots att det verkar lösa sig fort så har han gått igenom mycket smärta - både psykiskt men framförallt fysiskt!

Jag har så mycket att skriva om att jag inte vet var jag ska börja eller om jag ens orkar skriva så mycket.. Tänker att det kanske "kan vara roligt att gå tillbaka att läsa om ett tag" för att sedan ändra mig och tänka att "är det ens intressant, va gör det om hundra år liksom".
Rent känslomässigt är jag oxå som en instabil jojo, åker upp och ner flera gånger i timmen.. Lite överdrivet stressad kanske? Det kan även bero på att jag tvingats att frångå planen, vi skulle ju vara påväg till Danmark nu var tanken.. Tyvärr är vi inte det.

Dutchs tillstånd är stabilt, det verkar till och med ganska bra med tanke på omständigheterna - men det vågar jag inte ens hoppas på..! Han behandlades av equiterapeut igår och Rådberg kommer hit imorgon, igen.. Jag håller fortfarande tummarna stenhårt.

Alla andra hästar går bra, det är ju kul iaf.

Ska väl kanske sova lite..
Men innan det så Tackar jag alla er underbara människor som skrivit så fina och stöttande kommentarer till förr förra inlägget - det betyder massor för mig!


Dutch i Hästhagen.

Det är precis vad detta är, idag är det en vecka sedan mitt liv bara kollapsade på ett ögonblick..
Jag har inte haft ork att skriva något här eftersom det tvingar mig att gå igenom allt igen. Men jag ska nu göra ett gott försök då jag tycker att ni trogna läsare förtjänar det.

Om vi börjar från början.. I söndags var vi på tävling i Hammarö, jag hade startat min Dutch i två klasser på denna nationella tävling och jag var mycket nöjd! Han hade skött sig utmärkt och jag kände att jag verkligen började hitta trygghet med min stjärna på tävling! Efter tre, som jag ser det, lyckade tävlingshelger i rad för vår del så kände jag äntligen glädjen, den äkta glädjen utan det minsta tvivel på att allt skulle lösa sig med Dutch.. Vi hade såklart mycket kvar att lära och många detaljer att jobba på. Efter ett ganska stökigt år utan några direkta framgångar, var jag efter dessa tre veckor säker på att resultaten kommer tids nog.
Hade även tänkt att såsom i måndags berätta för er om att jag och Dutch blev inbjudna till att tävla i Danmark efter resultaten i Hästhagen. Tävlingen är nästa vecka, alltså den 14-15 maj och 8 (nu 7) svenska Young Rider från landslagstruppen är medbjudna för att visa framfötterna på internationell mark. Jag var mer än stolt över att vi var uttagna.

Nu till det jobbiga. Mardrömmen. Det som bara inte fick hända!
I söndags när vi kom hem från Hammarö, lastade jag ut min stjärna från lastbilen, tog in honom i stallet och stog sedan och myste med honom samt bytte täcken och tog på BoT skydden inför natten. Han var lugn och behaglig, lite små trött efter helgens arbete och nöjd över att vara hemma igen. Tog in honom i boxen och stängde om min prins. Han kollade efter mat och tog nån klunk vatten innan han la sig i sin nyströdda mjuka bädd för att som vanligt rulla i allt spån. Han sparkade då till dörren på exakt rätt (fel!) ställe, så på något overkligt sätt hoppade hela dörren bort från sin skena.. Rädd för denna smäll försökte han ta sig upp och då oxå skjuta ifrån med bakbenen mot dörren, denna flög upp i luften för att sedan klämma hela Dutch bekdel mot golvet.. Han fick ju panik av att sitta fast och sparkade hysteriskt för att komma loss. Ju mer han sparkade desto högre flög dörren för att sedan hårdare och hårdare slå igen på honom. Efter något som kändes som en halv evighet lyckades jag lyfta hela dörren vilket gjorde att Dutch kunde dra sig in i boxen.. 
Han ville inte ställa sig upp, utan "satt" på något skumt sätt och stödde på frambenen men låg fortfarande ner med bakdelen. Jag var helt säker på att han brutit båda bakbenen alternativt ryggraden.
Jag hamnade i nåt chocktillstånd och fick en rejäl panikångestattack - kunde varken andas eller gå ordentligt.. Lyckades på något sätt ta mig ut ur stallet och tillkalla pappa som var i lastbilen utanför. Jag kommer sedan inte ihåg något mer från den efterföljande halvtimmen.. Men pappa pratade med veterinär och vi fick tydligen bort min pärla till uppställningsspilltorna där jag sedan kylde hans bakdel med iskallt vatten i totalt 50 minuter. Jag andades hysteriskt, skakade och tankarna for i huvudet utan att jag visste vad jag  tänkte - det ända jag kommer ihåg är att han stog upp och att jag var tacksam över att han troligtvis inte led och skulle behöva avlivas på plats.

Eftersom det var sent på söndagskvällen så fick Dutch gå in och vila i boxen över natten, jag sov inte en blund den natten.
På måndagen kom vår veterinär Rådberg ut, han hade hört hela historien gång på gång i telefon kvällen innan och var säker på att få döma ut hästen. Men väl på plats så såg han lite ljusare på framtiden, "det är illa, men det borde vara värre". Dutch blev beordrad boxvila på obestämd framtid.

Nu har ni fått veta anledningen till mitt dåliga uppdaterande, men mitt liv rasade ihop. Det låter överdramatiserat, jag vet, men smällen var så stor. Efter ett år av jobb utan resultat och sedan tre hoppfyllda veckor och några timmar innan denna hemska händelse vågade jag äntligen låta hela mig fyllas av glädje! Och sedan i det mest traumatiska jag varit med om, med blod, panik, rädsla, smärta och sorg fick det som sagt hela mitt liv att tillfälligt rasa. Det kändes som om allt var meningslöst, så mycket jobb för så kort stund av framgång och glädje.


Min prins!

Jag håller nu tummarna för att allt ska bli bra med min stjärna och med ett mirakel kanske redan i sommar!